I kakofonin omkring mig
saknar jag samtal.
Rofyllda slingor av ord
från människa till människa.
Ett lugnt framflytande vatten
sprunget ur dolda källor
i vårt inre.
Samtal som bär oss
på vågkammar av glädje.
Jag saknar
samtal.
Flera dagar
låg den vita storklockan
på marken
Hade brutits på grund av
envis blåst
Satte den i vas
trodde inte
på nytt liv
Men nu tackar blomman
för ännu några dagar
Mitt öga gläds över
renheten och skönheten
Våra stunder av liv
en gåva
Minns den lilla fågeln
i vars öga jag fick lägga gråten
Lättnaden i hjärtat
när den flög i väg med sorgen.
I DAG ska jag börja mitt nya liv.
Det är ganska tröttsamt
med det ena livet efter det andra
som vanligtvis slutar
på kvällen samma dag.
Strykjärnets lugna åkande fram
och tillbaka
Vänsterhandens rörelser över
tygets mönster
Stillheten i rummet
I själen
en dunig kycklingboll av
lycka över en somrig
ömhetshand.